Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.194
sedan upptäckt likheten mellan Golitsyn och Gribojedov,
också hans vän. Den framträdde just i detta plötsliga
och halft elaka leende, som Odojevski ej tyckte om. Af
någon anledning hade han emellertid aldrig talat om
denna likhet, anade blott dunkelt något smärtsamt
bakom den.
— Men du, du liar förstått det?
— Jag vet inte, kanske jag inte har gjort det, —
Odojevski blef ännu mera röd ocli förlägen. — Jag är
skral i filosofien, det är mycket som jag inte med
förståndet fattar, men det är ju inte allt, som med blotta
förståndet . . .
— Nej Sasja, härvidlag behöfs förståndet också.
Här skiljer en hårsmån sanningen från lögnen, friheten
från träldomen. Det är två afgrunder — störtar du
ner i endera af dem, så stannar du inte förrän på botten.
Man måste välja ettdera af de tu. Har du valt? Har
du förstått? Ocli kanske att du har förstått men inte
på det sättet?
— På hvilket sätt?
— Som jag, som Tsjaadajev och jag.
— Men kanske att inte ni heller ha förstått . . .
på »det» sättet?
— Vi skulle alltså inte ha förstått oss själfva?
— Ja hvarför inte? Ibland förstår man ju inte
sig själf.
Samma dag mötte de kejsaren på Jelaginön.
Han kom ridande ensam — endast den jourhafvande
flygeladjutanten följde honom på långt afstånd — i
skogsallén, som från nya Jelaginpalatset ledde ner till
hafsstranden. De stannade. Kammarjunkaren blottade sitt
hufvud, officern gjorde honnör. Kejsaren besvarade deras
hälsning så som blott lian kunde hälsa — med det
älskvärda småleende, som gällde alla i lika mån och
enhvar särskildt.
— Hvad är det åt dig? - frågade Golitsyn
Odojevski, som såg efter kejsaren med ansiktet strålande
af förtjusning.
— Ingenting . . . jag bara ... — Odojevski
liksom vaknade till besinning och blef åter röd och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
