- Project Runeberg -  Alexander I /
105

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

105

vi stackare i kadettkåren vi blef hudflängdjt så Gud sig
förbarme! I synnerhet jag — se jag var en vildbasare
af första ordningen. Men man härdade sig. Ibland så
låg man där på prygelbänken — slagen hven, men inte
ett ljud sa’ man, bara bet i händerna, tills de blödde —
och sen, så fort man kom upp, hittade man på något nytt
fuffens, sjufaldt värre. »De kan inte mer än slå ihjäl
mig!» Revolt det också, skulle jag tro! Och likaså skulle
man bete sig med ryska regeringen. Hela revolutionen
ligger i ett ord: våga!

— Ni har helgonlampor öfverallt, — sade Golitsyn,
som varseblef en brinnande lampa framför helgonbilden
här i arbetsrummet liksom i matsalen och förmaket.

— Ja, min hustru tycker om det. Och än sen då?

Golitsyn svarade ingenting, men Rylejev anade åter

hans tanke.

— Lampor eller inte — det gör mig detsamma.
Jag tror inte på Gud. Men för resten, jag vet inte.
Jag har tänkt så litet.’ Hur det är på andra sidan
grafven, det kommer oss inte vid. Men det kan nog
hända, att där är något. . . Och ni?

— Jag tror.

— Ja visst, ni sa’ någonting om djäfvulen nyss...
Men hvarför?

— Hvarför — hvad?

— Jo hvarför skall man tro?

— Det vet jag inte. Men därförutan finns inga
möjligheter...

— Inte till revolution heller?

— Nej inte till revolution heller.

— Nå, jag tror ju visserligen inte, men ser ni, nu
gör jag korstecknet på att om två år gör vi revolution!

Hans ögon glödde, den lilla hvirfveln i hjässan reste
sig lika genstörtigt som på vildbasaren i kadettkåren —
och lika barnsligt hjälplös såg han ut.

— Haren! Haren! Haren! — hördes åter Nastenkas
jublande, gälla stämma ifrån matsalen.

Starosten Trofimitsj hade lämnat in den utlofvade
haren i köket. Den hade hoppat ifrån Nastenka, som
lekt med den, och sprungit in i rummen. Hon försökte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/merealex/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free