Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
De påminde sig en ordonnans från Pauls dagar,
som inöfvats att bära ett vattenglas på kasken utan att
spilla. Det skulle man inte kunna lära någon nu, det
var andra tider och annat folk då.
Till sist fördjupade de sig i ett ändlöst resonemang,
om klaffen på uppslaget å den nya jägaruniformen skulle
göras rak eller spetsig och om den skulle förses med
fem knappar i stället för tre.
Kejsaren hade fått samma uppsyn som då han som
barn lekte soldat. Han kände sig förflyttad tillbaka till
de gamla kära tiderna i Gatsjina, och det var som om
fadern åter varit med dem. Det kändes så fridfullt och
lugnt, glädjetomt och sorgetomt som i evigheten. Det
var som om ingenting hade funnits och ingenting
skulle komma att finnas utom plutoner, leder,
eche-longer, bataljoner, regelräta, likformiga människohopar,
som likt grushögar radade sig på ömse sidor om vägen
bort i ett ändlöst fjärran.
Klockan slog tio. Kejsaren blef åter förskräckt; det
var tid för Alexej Andrejitsj att gå till sängs. Lade
han sig sent, kunde han inte somna. Han afbröt tvärt
samtalet, befallde vännen att gå och påminde honom
om att dricka stomjölk, innan han lade sig. De
omfamnades och gjorde korstecknet öfver hvarandra.
När Araktsjejev gått, började kejsaren också bereda
sig att gå till hvila. Det skedde efter en vedertagen
ordning. Han läste ett kapitel i Gamla testamentet, ett
i Evangelium och ett i Epistlarna. I åratal hade han
och Golitsyn läst samma kapitel efter ett för hela året
uppgjordt schema. Ibland under sina fälttåg eller på
resor hade ban låtit kurirer göra en färd på tusentals
verst för att förvissa sig om rätta ordningen.
Därefter gick han in i sängkammaren bredvid
kabinettet och förrättade sina böner. Men det gjorde ondt i
benet, och han reste sig snart. Förr i världen hade
han brukat ha valkar på knäna af dessa långvariga
bönestunder afton och morgon. Sedan tvättade han sig,
och därpå gick han bort till fönstret och öppnade en
lättruta, som fick stå öppen i tio minuter. Farmor hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
