- Project Runeberg -  Menniskans helsa och vilkoren för dess bestånd och förkofran /
373

(1883) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath - Tema: Medicine
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Hudens vård. Bad. Beklädnad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fotens beklädnad. Skodonen. 373
trakten. Fruntimrens underkläder få icke väljas af så tjocka och
tunga tyger, att underlifvet deri genom belastas, hvarför allt bä-
rande af stickade understubbar och en mängd underkjortlar och
stärkkjortlar borde undvikas. Till skydd mot köld och drag och
för att hålla underlifvet likformigt varmt, hvarigenom äfven många
besvärliga lidanden förekommas, lämpa sig allra bäst underkläder
af fin ylleflanell, hvarigenom äfven kjortlarnes antal kan minskas.
Genom trånga strumpeband åstadkommes ofta mycken skada. Då
de, såsom oftast är förhållandet, bindas nedanför knäet, samman-
trycka de benets ytliga vener, genom hvilka blodet måste flyta
till baka från foten till hjertat, och gifva sålunda upphof till deras
uppsvällning nedanför det sammantryckta stället. Men genom
blodstockningen i venerna åstadkommes blodpropp i dem, åder-
bråck, inflammation i kärlhinnorna och i huden, utslag och andra
besvärliga åkommor. För att undvika alla dessa olägenheter är
fördelaktigast att bära sä långa strumpor, att de nå öfver knäet
och fästa strumpebandet ofvanför detta eller vid egna strumpe-
bandshållare, som sitta fast vid lifstycket. I båda fallen kunna de
icke utöfva något skadligt tryck på blodkärlen, som i öfverbenet
ligga djupare än i underbenet.
Vid fotens beklädnad får man icke förbise den gamla satsen,
att “hufvudet bör hållas svalt, men fotterna varma". I rummen
må man gerna bära lättare skodon, blott det på annat sätt sörjes
för värmens bibehållande i fotterna, men i det fria måste skodo-
nen, synnerligast om marken är kall eller fuktig, vara försedda
med tjocka sulor eller ock måste man, om kölden fordrar det,
kunna inlägga lösa sulor af kork eller filt i dem. Våta skodon
böra så fort sig göra låter genast utbytas mot torra. Utansko-
don, galoscher, bottiner, af leder eller guttaperka, gifva ett för-
träffligt skydd mot köld och väta samt hålla fotterna varma och
torra, men det senare ämnet hindrar visserligen äfven afdunst-
ningen från foten.
Genom sin form, som erbjuder en stor yta under ett litet
omfång, utsättas fötterna lätt för att afkylas och uppvärmas de
mindre kraftigt än andra kroppsdelar, hvilka ligga närmare blod-
cirkulationens medelpunkt. Fötterna blifva äfven i den varmaste
beklädnad lätt kalla och frysa, så snart icke blodomloppet i dem
försiggår med tillräcklig liflighet. Man måste derför vara betänkt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:43:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/menhelsa/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free