Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hungern. Njutningsmedlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 Hungern. Njutningsmedlen.
snarkande i en djup, förlamning liknande sömn, är en vidrig syn
och kommer åskådaren att eiinra sig skaldens ord:
“Ett sådant kräk! Han ligger som ett svin!
Du grymma död, hur ecklig är din afbild!"
Någon gång är ruset så djupt och den förgiftning alkoholen
framkallat så stark, att den berusade icke mera vaknar, utan dö-
den inträder under hans dvala och- gör slut på lifvet. I vanliga-
ste fall “sofver han ruset af sig“ och uppvaknar, men i hvilket
tillstånd! Under “bakrusets" obehagliga inflytande erfar han en
känsla af allmän olust både till kropp och själ. Magen är förstörd,
nervsystemet förslappadt. Hufvudet värker, är oredigt och bly-
tungt, hela kroppen liksom mörbultad och ur stånd till arbete.
Förargelse, skam och obehagliga jemförelser mellan i går och i
dag stämma lynnet i en färgton, som alldeles icke liknar rosen-
rödt. Lägg härtill, att mången med orediga minnen af förhastade
och oförsigtiga yttranden och handlingar kan hafva full anledning
att med Othellos löjtnant Cassio utbrista: “Mitt goda namn, mitt
goda namn! O, jag har förlorat den odödliga delen af mig sjelf;
endast den djuriska har jag qvar. — — — O, hvarför tager men-
niskan i sin mun en fiende, som stjäl bort dess hjerna! Ack att
man med munterhet, rustande, lustigt mod och förnöjelse skall
kunna förvandla sig sjelf till ett kreatur!"
Om en menniska i allmänhet lefver måttligt och endast nå-
gon gång “tittar för djupt i glaset", har hon med undantag af
de nyss skildrade följderna just icke att frukta någon allvarsam
fara hvarken för kropp eller själ af alkoholnjutningen, ty giftets
mördande verkningar inträda först då dess missbruk blifver en
vana, äfven om denna aldrig leder till rus. Alla de fördelaktiga
verkningar, som en måttlig njutning af spritdryckerna framkallar,
förbytas i detta fall i deras motsats. Man har allmänt varit af den
åsigten, att alkoholen genom sin förbränning till kolsyra och vat-
ten stegrar kroppstemperaturen, och i enlighet med denna åsigt
tager sig mången en “sup mot kölden", och köper äfven den fat-
tige för att värma sig brännvin i stället för ved. Men endast den
väl närde och fram för allt den väl klädde kan utan fara bruka
alkoholen såsom värmemedel. Mångfaldiga försök hafva nemligen
till fullo visat, att just motsatsen af värmeproduktion inträffar:
efter en riklig alkoholnjutning plägar kroppstemperatuien sjunka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
