Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Luften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kolsyran i luften. 17
ledes antaga, att 450 liter luft behöfvas i hvarje timme till and-
hemtningens underhållande. Men i dessa 450 litei utandas ej
mindre än 18 liter kolsyra, och under ett dygn motsvarar kolhal-
ten i den utandade kolsyran ett stycke rent kol af ungefäi 2o0
grams vigt.
Den utandade kolsyremängden vexlar likväl något under olika
omständigheter. Sålunda är den hos barn relativt större än hos full-
växta, hos mannen nära 2 gånger större än hos qvinnan, men sjun-
ker efter uppnådda 30 års ålder, större hos muskelstarka och magra
personer än hos svaga och fetlagda, större under matsmältnings-
arbetet, under rörelse och ansträngningar än under fasta, hvila
och sömn. Äfven en kallare temperatur ökar kolsyreafsöndringen,
som derför är större om vintern än om sommaren.
Af alla de gasformiga ämnen, som sammansätta den atmo-
sferiska luften, är qväfvet, såsom redan dess namn antyder, alldeles
odugligt att underhålla respirationen och lifvet, och syret får icke
sjunka under 14 procent utan att andnöd och slutligen döden genom
qväfning skall inträda. Menniskan kan emellertid rätt väl fördraga
en något minskad syrehalt i luften. I höga bergsbygder t. ex. är
luften tunnare och innehåller följaktligen mindre syre än nere i
dalarne, men lika fullt verkar bergsluften stärkande och välgörande.
Den mindre syremängden utjemnas genom det ökade antalet och
djupet af andetagen, hvilka rätta sig efter den för handen varande
syremängden ;
å andra sidan åstadkommer icke under vanliga för-
hållanden en något större mängd syre i luften ett motsvarande
tillskott af syre i blodet, ty kroppens väfnader upptaga vanligen
endast syre i den mån de förbruka denna gas.
Luftens kolsyremängd ökas, såsom vi veta, med lifsverksamhe-
ten, men derjemte genom förloppen vid förbränning och belysning
äfvensom vid djur- och växtämnens förmultning, jäsning och förrutt-
nelse. Öfver allt följer denna gas oss, vare sig vi lefva eller dö, och
verkar, om den i någon större mängd får hopa sig i luften, högst
skadligt. På sina ställen utvecklas på jorden ren kolsyregas ur
sprickor och renmor i vulkaniska hålor och kratrar. Kolsyrega-
sen, som är mycket tyngre än luften, höjer sig emellertid icke för
att sprida sig i rymden, utan hopar sig kring de öppningar, ur
hvilka hon utströmmar, i täta lager. De växter, som råka ut för
kolsyrans giftiga andedrägt, förtorkas och alla djur dö af qväfning,
Mcnniskavs helsa. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
