Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På middagen för August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tio tusen hurrarop. En ung, lång, ful herre
med ämbetsmin och pincenez sade till en konstapel:
»Herrn tillåter väl ingen hålla tal?»
»Joho — nehej!» sade konstapeln.
Konstapel-interpellanten hade synbarligen
större tanke om poliskonstaplarnas myndighet, än
om den svenska yttrandefriheten.
Ohygglig trängsel.
Huru vi kommo till Grand vet jag inte. Kungen,
skild från sin adjutant, var med i värsta
Norrbroträngseln.
Strindberg talade och tackade. Han tog inte
åt sig hyllningen för egen räkning, blott såsom
representant för tanke- och tryckfrihet. Hurrarop
för honom. Till och med för Budkaflen.
Tillfredsställelsen var verkligen ganska
allmän.
Jag mötte ett par högre polisämbetsmän. En
av dem, en skolkamrat, den andre opresenterad.
Skolkamraten ropade:
»Se på den — nu ser han glad ut.»
Jag hälsade tillbaka:
»Nå herrarna se inte heller ledsna ut! Ty nog
var utgången den bästa.»
De smålogo och tycktes samtycka.
Därpå mötte jag aktör och en poliskommissarie,
som kände mig sedan ungdomsåren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
