Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andrées polarexpeditions efterlämnade dokument - Andrées stora dagbok för tiden 11 juli - 2 okt. 1897
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan väggarne. Vi ha nu fått en ganska god dagordning med
8 timmars arbete, börjande med 2 1/2 timmes arbete, därefter
frukost 3/4 och sedan arbete till kl. 3/4 5 då vi äta middag och
soupé i en affär. Vi ha nu ock pröfvat storkobbens kött och
funnit det smaka utmärkt. En bland de aldra bästa
förbättringarne i matlagningen är att sätta blod till steksåsen. Den blir
däraf tjock och det smakar som om där funnes bröd. Jag kan
ej tro annat än att blod håller mycket kolhydrat, ty behofvet
af bröd är betydligt mindre sedan vi började använda blod i
maten. Vi tycka så allesamman. Vi ha ock funnit allting ätbart
på både björn, storkobbe, säl och ismas. (Björnlefvern
naturligtvis undantagen). Af brist på tid hafva vi ännu ej hunnit
Sid. 110 flensa och väga upp våra djur men jag tror vi nu ha kött och
fläsk till [långt] fram på våren. Dock måste vi skjuta mera för
att få större ransoner och få mera bränsle samt lyse.
d. 29 Sept. Vi ligga fortfarande kvar vid sydsidan af N. I.
Plurren ha slutit sig och sälarna försvunnit. Däremot komma
björnarne. I förrgår och i går natt hade vi björnbesök och
försökte jaga björn i strumpsockor men det gick ej. I dag morse
just som vi [ätit] kommo ut fick F se en björn hvilken vi
lyckades få till oss lurande bakom vår hydda. S. sköt honom
genom halsen och han föll på stället men efter några ögonblick
reste han sig igen och började springande skjuta framdelen
framför sig på snön. Jag gaf honom då mitt skott, som satte
honom på ändan men hvaraf han föranleddes till ny
ansträngning och började springa. F. fick slutligen [nytt] sitt skott i
Sid. 111 honom och då blef han ändtligen liggande i ett plurr, hvarur
vi halade upp honom under hurrarop. Det var en stor gammal
hanne. Nattbjörnarne tyckas vara en slags tjuf björnar; den som
var hos oss i går natt släpade två gånger bort vår storkobbe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
