Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
står dessa människor fjärran. Betänk att mästaren
har tvåtusen år på nacken! I Wadköping pulserar
ungt blod, nytt liv, nya tankar och känslor.
Wadköping vill se det nyaste nya! Jag skall ge
någonting splitter nytt! Jag skall ge Hauptmanns Hannele!
Eller om jag skulle ge Othello? Jag ger Othello!
Ja, han har ju bara tre sekler på nacken,
anmärkte Mathilde.
Truppen Tiliander gav Othello, starkt beskuren
visserligen, men mäktig. Tyckte jag, som satt kväll
efter kväll så gott som ensam på parkett, huttrade
och skalv dels av fröjd och dels av vrede. Ty
kassorna talade alltjämt om svält och nöd. Jag
ruinerade min stackars mor på teaterbiljetter men
det förslog så litet. Barfot skrev flammande
artiklar i Allehanda, hårt dömande Wadköping, som
lät en ädel konst förtvina. Det tog staden med
ro. Herr Tiliander var kanske en stor skådespelare
men en medlem av hans trupp hade anhållits av
polis Larsson på Stortorget för tiggeri av herr
Gawenstein. Kunde man vänta sig något gott av
en sådan trupp? Nej, sa Wadköping, tiggare vill
vi ändå inte ha ibland oss! Gärna fattiga fast
anständiga konstnärer men inte oblyga tiggare!
Fru Tiliander låg i sin skrangliga järnsäng på
Lilla hotellet. Hon grät. Jag satt på sängkanten
och höll hennes hand mellan mina och bakom
mig satt Medardus och klappade henne på fötterna.
Ack att vi finge ge Sköna Helena! snyftade hon.
Sköna Helena ger fulla hus! Har man sett
exempel på annat! Ack att Tiliander ville!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
