Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
var stor! Jag stod bredvid mor och jag nöp henne
hårt i armen. Aj! sa mor, såg sig förundrad
omkring och upptäckte Aron Janse. Han stod stilla
i dörren. Den väldiga, buktiga ryggen såg mig ut
att kunna bära ett parlass och jag tänkte: Går
det här illa så går det mycket illa. Med händerna|
knäppta på ryggen gick han fram mot mor, som
återfick besinningen, och räckte honom handen
med en välkomst. Han kramade hennes hand
försvarligt i sin näve och sa:
Jag visste knappt om jag skulle kunna gå till
så fint folk. Men när de var så gemena att skicka
bjudning med själva son i huset, hade det väl
sett illa ut att vägra sig.
Love?! utbrast far. Och jag svarade raskt fast
•ruskig i själen:
Ja, pappa, jag gick själv med bjudningen.
Nu var det avgörande ögonblicket inne.
Häradsdomaren räckte far handen. En sekund
tvekade han, men så slog han plötsligt till i
bond-näven, så att det lät som en kraftig piskklatsch.
Han sa:
Välkommen då, häradsdomare! Jag höll honom
för att vara stursk, så jag må säga, att detta är
lika kärt som överraskande.
De skakade hand och häradsdomaren försvann
i gruppen av svartklädda herrar, själv grå i sin
vadmal. Även jag försvann och höll mig hela kvällen
beskedligt på mitt rum, väntande på efterräkningen.
Ty ingen människa och allra minst far hade bett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
