Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Säkerhets- och rättsfrågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att passera station då avgångstiden är inne och behov av annan
anledning ej heller föreligger för tågets stoppande, har efterhand sådana
försiktighetsmått vidtagits, att risken med samma sken vid givandet av
de bägge signalerna i huvudsak kan sägas hava bortfallit.
En till sina verkningar mycket svår olycka var den vid Malmslätt
år 1912. I det rättsliga efterspelet till denna blev visserligen icke
lokpersonalen direkt inblandad, men den föranledde dock en
omfattande undersökning av säkerhetsföreskrifterna m. m. vid statens
järnvägar genom en särskild kommissions (Malmslättskommissionens)
tillsättande, vilken satt åtskilliga ännu bestående spår i
säkerhetsföreskrifterna. Järnvägsolyckan vid Holmsveden föranledde även vissa
ändrade föreskrifter i signalsystemet. Tågsammanstötningen vid
Län-ninge m. fi. olyckor har varit av synnerligen svår beskaffenhet varför
ansvarstalan i en hel del fall gällt sådana lagrum och
skadeståndsyrkanden, att om domsluten skolat grundas därpå, avsked, fängelse och
dryga skadestånd varit givna resultat.
Mellankomsten av den hjälp förbundet kunnat lämna i form av
juridiska och sakkunniga biträden har dock i flesta fall förmått samla
och klarlägga fakta rörande de vid missödestillfällena för handen
varande omständigheter på ett sådant sätt att antingen ett fullständigt
frikännande blivit följden eller ock att en väsentlig reducering
åstadkommits i de ursprungligen uppställda yrkandena.
En särskild grupp av järnvägsolyckor äro de som förekomma mellan
tåg och landsvägs fordon vid korsningar mellan landsväg och järnväg
i samma plan. Av sådana olyckor, vilka i allmänhet bliva mycket
svårartade till följd av att människoliv ofta gå förlorade, har det
förekommit åtskilliga vid vilka förbundets medlemmar ställts till ansvar
och där sålunda förbundets hjälp påkallats. Här må blott nämnas
sådana som Eskilstuna 1923, Järrestatorp 1924, Örebro 1927,
Göteborg (B. J.) och Karlstad 1930 (det senare ej ännu slutfört), Kiruna
1931 och Stävieby 1932.
I denna typ av rättsprocedurer kommer i allmänhet till synes den
rivalitet som präglar förhållandet mellan de olika slagen av
transportmedel. Såsom varande det vida noggrannare ifråga om hastighet,
punktlighet i ankomst och avgång samt det tyngre och därför mera
svårhanterliga ifråga om igångsättning och inbromsning hävda tågets
och järnvägens försvarare att landsvägstrafikens fordon måste väja för
tågtrafiken och måste ha skyldighet att själv svara för sin säkerhet
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
