Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lokomotivpersonalens utbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och på maskinen står i ur och skur,
i köld, i storm, i hetta, dag och natt
en ung, stark man med nacke som en tjur
och styr sitt tåg, som spelte han ett spratt
åt allt, som synes ont och svårt i världen.
Hans ögon speja skarpa som en falks,
när faran möter lägger han sin hand
så snabbt som tanken - munnen är en skalks -
på bromsen att vid evighetens rand
förhindra fallet mot den sista färden.
Och på maskinen står en äldre man,
för vilken världen inte mer är lek,
den glada eld, som i hans sinne brann,
ha åren dämpat till en sval och blek.
Han vet sin plikt, han vet vad mödan tog,
han gör sin plikt, och det är honom nog.
Hans blick är hård. och vass som knivens egg,
som den där genomborrar mörkrets vägg,
förgrämt och spänt är draget om hans mun,
ur sot och olja blöder benigt tunn
hans hand, men den är ännu god och stark,
förmår att gripa, där det så skall ske,
så ljungeldssnabbt som pilen träffar mark.
Och bröstet bränner under ödets ve.
Och på maskinen står en gammal man,
som intet väntar, intet mer begär,
som känner faran, innan blicken kan
förstå, att någon fara nalkas där.
Han för sitt tåg osvikligt, men av vana,
som en maskin på samma långa bana,
som tog hans kraft, hans blod, förhoppning, allt.
Det skymmer redan emot kulen natt,
det skymmer redan kring hans bronsgestalt.
I morgon skall en yngre kanske stånda
att efter honom ta vid spaken fatt.
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
