Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Organisationsbildningar bland lokomotivpersonalen före tillkomsten av Sveriges Lokomotivmannaförbund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åstadkommits och den närmaste omsorgen gällde nu
medlemsrekryteringen och en fortsatt stabilisering av föreningen.
I likhet med statsbaneföreningen höll Sveriges
Lokomotivförare-och Eldareförening för varje år ett allmänt årsmöte med valda
ombud för de olika sektionerna. De frågor, som därvid behandlades, voro
i stort sett av enahanda karaktär som dem broderföreningen vid S. J.
hade på dagordningen. Där märkes sålunda, förutom de rena inre
föreningsangelägenheterna, först och främst löne- och
tjänstgöringsspörsmål, en mängd fackfrågor av olika beskaffenhet, kompetens- och
utbildningsfrågor o. s. v. Så dryftades exempelvis vid 1897 års
årsmöte tjänstgöringsförhållandena vid E. J. i allmänhet och vad som
kunde vara att göra för ett avhjälpande av de värsta
missförhållandena på området. Från mötesordförandens sida anfördes exempel
på tjänstgöring "där på 24 timmar 20 timmar upptages av arbete och
4 äro anslagna till vila". I detta sammanhang kritiserades också det
då vid många järnvägar tillämpade milpennings- och premiesystemet.
Det lämnades exempel på banor, där månadslönen kunde stanna vid
fattiga 39 kr. i månaden men där milpengarna samtidigt kunde uppgå
till 50 kr. för en månad. En sådan disproportion ansågs med rätta
såsom alldeles förkastlig, "icke minst ur den synpunkten att systemet
i fråga kunde fresta en del att tjänstgöra mera än som rimligt vore,
därmed utsättande såväl dem själva som trafikanterna för uppenbara
risker". Då det kan ha sitt intresse att se huru mötesdeltagarna
reagerade emot de påtalade missförhållandena, må här återges det vid
tillfället gjorda uttalandet. Det lydde :
"Lokomotivtjänsten är i flera avseenden ansträngande, dels därför,
att den tjänstgörande är utsatt för skakningar, som bliva mycket
enerverande ju strängare tjänstgöringen är och en lokomotivmans nerver
böra dock minst av allt vara överansträngda; dels åstadkommas
sjukdomar och krämpor av de ständiga temperaturväxlingarna. Enda
medlet att lindra dessa olägenheter anser mötet vara, att åt
tjänste-och vilotid gives den form, att vad den förra tager, den senare må, så
vitt möjligt är, återgiva. Då detta utgör en viktig faktor i den
allmänna säkerhetens intresse, vore önskligt, att vederbörande
järnvägsförvaltningar ville mera än hittills taga hänsyn därtill. På grund av
ovanstående uttalar även mötet önskvärdheten av, att lokomotivmans
pensionsålder måtte sättas minst 5 år lägre än övriga järnvägsmäns,
ävensom att invalid må erhålla full pension utan avseende på levnads-
och tjänsteår."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
