Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gahn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Geflon. 1. En af den nordiska
mytologiens 8. k. åsynjor. Hon
utgör hufvudpersonen i en af
grefvin-nan d^lbedyhll författad
‘‘skaldedikt“ och en af H. Bjursten
skrif-ven diktsamling, bägge med titeln
“Gefion“.
2. En 1832, först i Lund och
sedan i Halmö, utgifven veckotidning,
som redigerades af N. O. Ahnfelt
och J. H. Thomander. Den väckte
mycket uppseende genom den skarpa
qvickhet, hvarmed särskildt “de
akademiske fäderna“ behandlades.
Gegerfelt, Johan Gustaf Magnus
von, fysiker, f. 1819, d. 1879 som
lektor i Karlstad, utgaf Elementema
i dynamiken (1849—50) m. m.
Gehlln, Johan Gustaf,
läroboksförfattare, f. 1825, d. 1871 som
föreståndare för swartziska skolan i
Norrköping, utgaf* tillsammans med T.
Brunius ett par läroböcker i geografi
(många upplagor; härmed rättas den
ofullständiga uppgiften på Brunius).
Gei jer. 1. Bengt Beinhold G.,
kemist, mineralog, f. 1758, d. 1815
som öfverdirektör vid kontrollverket
och fullmäktig i järnkontoret, skref
några afhandlingar i vetenskaps
akademiens handlingar. Led. af vet.
akad. 1790. Led. af landtbr. akad.
1813.
2. Erik Gustaf G. (en annan gren),
skald, filosof, häfdatecknare, föddes på
Bansäter i Värmland d. 12jan. 1783.
Vid tolf års ålder sattes han i
Karlstads skola, och 1799 blef han
student i Upsala, der han trädde i ett
närmare förhållande till Benjamin
Höijer, som kom att utöfva ett stort
inflytande på hans utveckling. 1806
blef han filos, magister, 1810 docent
i historia samt 1815 e. o. adjunkt!
och 1817 professor i samma ämne. i
1824 invaldes han i svenska akade-1
mien, 1824 i vitterhets-akademien j
och 1835 i vetenskaps-akademien. ;
Hösten 1846, då hans hälsotillstånd
ej tillät honom att fortsätta sina
föreläsningar, flyttade han till
Stockholm, och der dog han d. 23 april
1847.
Bedan 1803 vann G. svenska
akademiens stora pris för ett Ärmiinne
öfver Sten Sture d, ä., hvilket han
! skrifvit mycket hastigt och af en
tillfällig anledning. För öfrigt var han
i sin första ungdom föga produktiv,
till följd af oklarhet öfver sig själf
och sin egentliga bestämmelse. Men
efter en längre tids vistelse i
England (1809—10), hvarunder han
mottog for hela lifvet afgörande intryck,
utvecklade han en så mycket mera
storartad författar-verksamhet, och
det både som skald, filosof och
häfdatecknare. 1810 vann han för andra
gången svenska akademiens stora pris,
för ett svar på prisfrågan
Hvilkafördelar kunna vid menniskors moraliska
uppfostran dragas af dettas
inbillnings-gåfva ? 1811 utgaf han en skrift Om
falsk och sann upplysning med af seende
på religionen. Sistnämda år skref han
jämväl ensam första häftet af
tidskriften “Iduna“, det af honom och
några andra unga män stiftade
götiska förbundets organ, som blef af
så stor betydelse for hela vår odling.
Äfven de följande häftena (se Iduna),
särskildt det andra, egde många
bidrag af G:8 hand. Dessa bidrag,
som tillsammans förskaffade honom
ett bland de främsta rummen i vår
literaturhistoria, utgjordes dels af
uppsatser på prosa: Om historien och
dess förhållande till religion, saga och
mytologi, Den skandinaviska halfön,
Betraktelser i af seende på de nordiska
mythernes användande i skön konst,
Om historiens nytta och Otn den
gamla svenska f&rbundsförfattningm, samt
i dels af skaldestycken: Manhem,
Vikingen, Dm siste kämpen, Den siste skalden,
| Odalbondm m. fl., hvilka genom sin
; varma känsla, sina höga tankar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
