Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Första Artikeln - 50. Guds hjelp i nöden - 245. Den fattiga enkan i Elberfeld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376
BEN A POSTOLISKA BEKÄNNELSEN.
vittnade om hvad som skett, föreföll det enkan, som
om allt varit en skön dröm. Då ljöd det åter i
hennes inre: "Säkerligen är Herren i detta rum, och jag
visste det icke." Hennes hjerta smälte af rörelse och
tacksamhet, då hon i detsamma påminte sig, huru
hennes aflidne man på sitt yttersta och nästan med
sin sista andedrägt tillropat henne: "Gråt icke! Yar
icke orolig! Herren skall icke öfvergifva dig." — "Ack,"
tänkte hon; "jag inser nu, att det var Herren Jesus,
som talade genom hans mun." Just som denna tanke
föll henne in, erhöll hon i sitt hjerta full visshet, att
hennes man tillhörde Herren och att de inför Hans
thron en gång skulle råkas. Det var henne, som hade
hon återfått den hädangångne, och från denna stund
uppstod mellan de tvenne makarna ett nytt förhållande.
Den sjuka låg nu innerligen förnöjd på sitt läger,
medan barnen, med af glädje blixtrande ögon,
betraktade gåfvorna. Modren tänkte vid sig sjelf: "Ack, käre
Herre! är din barmhertighet så stor, kunde du väl
låta mig få igen min helsa." Knappt hade denna
tanke uppstigit från djupet af hennes hjerta, förrän
hon kände sig muntrare, starkare och mera välmående
än hon på länge gjort. Sedan hon i hast lemnat
sängen, prisade hon tillsammans med barnen den gode
Guden, som så förbarmat sig öfver dem, och till sin
stora glädje förmådde hon de två efterföljande
helgdagarna att besöka Herrans hus. Öfverfölls hon
derefter af sjukdom eller annan nöd, så visste hon, att
det för Herren vore en lätt sak, att, då det behagade
Honom, göra slut på hennes lidanden. "Se här,"
tilllägger Krummacher, "från vår tid, ja från min egen
församling, en händelse, hvilken bokstafligen såsom jag
berättat den, sistlidne julafton egde rum, och hvilken
hittills varit känd endast af mig och enkan, men
numera för ingen behöfver vara en hemlighet".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
