Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Sjunde budet - 42. Ärlighet och trohet - 198. Den trogne herdegossen - 199. Officeren och den fattige mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄRLIGHET OCH TROHET.
279
på de stackars fåren; de äro säkert mycket hungriga,
och det är första gången, jag låtit dem lida nöd." —
"Kanske är du, min snälle gosse, ändå allra
hungrigast," sade Perdin och gaf honom af smöret och
brödet, som stodo på bordet. Utan att tänka på
hitte-lön, begagnade Fleury första tillfälle att smyga sig
bort, och det så behändigt, att Perdin icke lyckades
att få reda på honom. Fram emot middagen var Frans
tillbaka vid fårfållan, hvilken han till sin stora
bestörtning fann tom. Full af ångest, skyndade han till sin
husbonde och sade: ’"Straffa mig! jag har varit
försumlig, men det är icke mitt fel. Skolmästaren, som
sagt, att barn icke böra behålla hvad de hitta, får
bära skulden. Icke kunde jag hjelpa, att den
främmande herrn red så fort?" — "Det kunde du visst icke,
min beskedlige gosse," sade Perdin, som ridit efter
Frans, och i det samma inträdde i stugan. Då han
blef varse, att husbonden höll en käpp i handen, gick
han fram till honom och sade vänligt: "Slå hellre mig,
ty jag är orsaken till hans försummelse." Han
berättade nu huru allt tillgått och upphörde ej med sina
böner, förr än bonden lofvade att åt honom afstå
gossen. Sedan denne något hvilat efter den starka
ansträngningen, lät Perdin honom sitta upp på
sadelknappen och förde honom hem till sig. Den ärlige
Fleury ansågs nu mera såsom en medlem af
köpmannens familj och tillväxte i ålder och förstånd. Efter
många underliga skickelser blef han en ansedd köpman
samt en välgörare och vän för alla armodets barn som
kommo i hans väg.
190. Ofiflcern och den fattige mannen.
2 Cor. 9, 6. Den som sparliga sår, han skall ock sparliga
uppskära; och den som sår i välsignelse, han skall
ock uppskära i välsignelse.
En officer af hög rang gick en gång in i en kyrka
i Lyon, för att hålla, sin gudstjenst. Hans hjerta var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
