Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Första budet - 4. Kärlek till Gud - 22. Elisabeth Rumpff - 23. Den fattige, men i Gud rike mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 TIO GUDS BUD.
alla, som stodo omkring sängen vid namn, och
derefter yttrade hon till hvar och en särskildt något som
passade för dess ställning och sinnelag. Till sin äldste
tjenare, hvilken äfven till åren var den äldste i huset,
och som hon mycket älskade, sade hon: "Jag tackar
dig, för hvad du gjort emot oss, Du.måste lofva mig,
att aldrig lemna min man. Lef för din Frälsare; sök
Honom i hans ord, och du skall finna honom. Väl dig,
om du i din sista stund såsom jag kan säga: "jag
går till min Frälsare!" Till en annan yttrade
hon: "Jag har gjort mig godt hopp om dig, men
kanske räknade jag för mycket på dina goda, naturliga
anlag." — "Ack, kära fru!" svarade denne, "kanske är
jag ej så långt bortkommen, som ni tänker; i
framtiden skall jag med Guds hjelp bättre åtlyda edra
förmaningar." Hon tillade då: "Gör det genast, ty
döden kommer ofta såsom en tjuf om natten." Då hon
sålunda talat med alla, närmade sig henues man och
sade: "Elisa! till mig säger du intet!" — "Ack," svarade
hon, "du behöfver det icke, du känner frälsningen i
Christo; jag talar till dem, som ännu icke göra det."
Derefter sade hon: "Jag dör saligt, ty jag dör i
Herrauom. På jorden var jag en främling; nu går
jag till mitt rätta fädernesland." Hon förmådde icke
säga mera; en stund sednare tillade hon med ömt
deltagande stämma: "Jag är trött!" Imellertid hade
ett sken af glädje utbredt sig öfver hennes ansigte
och hon utropade två gånger: "Amen, Amen!" samt
tillade strax derefter: "Förlossa mig, min Herre och
min Gud!" Sedan hon sagt dessa ord, afsomnade hon.
33. I>en fattige, xiieii 1 Gud rike mannen.
Ps. 73, 25—26. När jag dig hafver, frågar jag efter
himmel och jord intet. Om mig än kropp och själ
försmäktade, så är du dock. Gud! alltid mitt
hjertas tröst och min del.
En resande råkade vid ingåendet i kyrkan en
fattig. Han helsade honom vänligt och sade: "Gud gifve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
