Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ur författarens förord till originalets andra upplaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ur författarens förord
till originalets andra upplaga.
Religionsläraren har en vigtig, men svårlöst
uppgift, nemligen att så framställa kristendomens sanningar,
att de icke allenast af förståndet uppfattas och bekännas,
utan äfven i hjertat emottagas och der erhålla lif och
verklighet. Är det, i afseende på allt vetande erkändt,
att det bör inhemtas för lifvet, och att all kunskap,
hvilken i lefvernet icke finner sin tillämpning, har litet
eller intet värde, så kan man i synnerhet om den kristna
bekännelsen säga, att den är fåfäng, om den icke
sammansmälter med menniskans inre och utöfvar ett
väckande och förädlande inflytande på hela hennes
förhållande, så väl i det borgerliga som enskildta lifvet. Men
otaliga hinder ställa sig mellan oss och detta mål, hinder,
som tidigt uppenbara sig i det lätt förströdda och
flyktiga sinnet hos de unga, hvilka endast med svårighet
fasthålla allvarsamma maningar. När läraren icke
är utrustad med dess större egenskaper, när han
ej förmår fängsla den krets, på hvilken han är kallad
att verka, så blir den klagan temligen allmän, att
ungdomen vid religionsundervisningen sällan iakttager en
önskvärd uppmärksamhet, särdeles när denna undervisning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:32:38 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/maulaseb/0005.html
