Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
terialisten den ovilkorligt befallande sanningen?
Antingen är hon den konkreta materiella verlden, eller
ock är hon sammanfattningen af vissa abstrakta satser
angående denna. I intetdera fallet har hon rätt att
i afseende på honom utöfva någon ovilkorlig
myndighet, ty hon är sjelf i begge fallen omyndig eller
osjelfständig; i förra fallet, af skäl som nyss angafs,
i senare fallet derför att hon är en abstraktion.
Idealet har så för materialisten sjunkit ned antingen till
ett tomt tanketing eller till en verklighet, från
hvilken den ideala glorian är försvunnen. — Är jag
deremot icke materialist, så kan jag erkänna en utom
tiden och rummet fallande verklighet, som är absolut
sjelfständig och som derför äfven i förhållande till
mig kan uppträda såsom ovilkorligen befallande. Så
länge jag är här i verlden, kan jag väl med full
klarhet uppfatta denna absoluta verklighet till en
viss grad endast in abstracto, och så till vida kan
sanningen äfven för mig framträda såsom en
abstraktion; men detta är icke detsamma som att den
absoluta verkligheten af mig måste fattas såsom sjelf
utgörande en abstraktion. Med andra ord: den
sanning, som förbinder mig, kan, när jag vill göra henne
klar för mitt tänkande, framträda i de abstrakta
formerna af begrepp, omdömen och satser, och vore
sanningen icke mer än detta, så vore hon en
abstraktion och kunde såsom osjelfständig aldrig utöfva
någon ovilkorlig myndighet; men nu vet jag, att denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
