Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
all abstrakthet och söndring också all subjektet
vidlådande ofrihet öfvervunnen, öfvergången är sålunda
öfvervinnandet af ofrihetens sista rest, och denna
segerhandling kan naturligtvis icke i sin ordning vara
en i något afseende ofri akt. Ingen tvingas alltså in
i evighetstillståndet, utan är tillträdet dit en
fullkomligt fri handling. I detta afseende äger en olikhet
rum mellan denna öfvergång och den, som ledde öfver
från tiden till mellantillståndet. Denna sistnämnda
öfvergång är, såsom bekant, aldrig fullt fri, och detta
af det skäl, att mellantillståndet sjelft icke ännu
innebär en fullständig frigörelse från all abstrakthet
således icke heller en fullkomlig sjelfständighet eller
frihet; men en öfvergång från ett relativt ofritt
tillstånd till ett annat också relativt ofritt tillstånd kan
aldrig vara fullständigt utan endast in abstracto fri
(man kan väl frivilligt gifva sig dödsorsaken och
äfven i döendets stund önska att dö, men man
företager sig icke döendet såsom en i alla afseenden
sjelfständig akt). Men om också öfvergången till
evigheten är en fullkomligt fri handling, så innebär detta
dock icke, att den skulle kunna uteblifva. Begagna
vi vid mellantillståndets betraktande tiden såsom mått,
så måste vi visserligen säga, att emedan ingen i tiden
kan vara fri, utan försåvidt han också kan uppskjuta
sitt beslut, om honom så lyster, så måste också den
i mellantillståndet försatte oupphörligen hunna
uppskjuta den ifrågavarande öfvergången. Ja, hvad värre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
