Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
idé eller tanke i motsats mot en sjelfständig
verklighet. Alltså skulle en blott idé eller tanke (i
motsats mot en sjelfständig verklighet) kunna tänka sig
sjelf. Men detta är en uppenbar orimlighet. Det,
som icke är en sjelfständig verklighet utan blott är
en idé eller tanke, kan väl tänkas af en annan men
aldrig tänkas af sig sjelft. — Det sökta Jaget kan
således icke vara en blott idé utan måste vara en
sjelfständig verklighet.
Men kanske var vår slutsats förhastad, när vi
nu fordrade, att det sökta Jaget skulle tänka eller
förnimma sig sjelft. Innebar icke detta en oberättigad
öfverflyttning af sjelfförnimmandet från det Jag, som
nu i tiden tänker det sökta Jaget, till detta Jag sjelft?
Öfverflyttningen skedde på den grund, att det sökta
Jaget just är det, åt hvilket de tidliga Jagen måste
hänföras för att igenkännas såsom mina och ingen
annans, och som derföre vore att anse såsom det,
hvilket egentligen af mig menas, när jag talar om Jag
och ingen annan, hvadan detta sökta Jag äfven borde
få sig tillskrifvet det sjelffömimmande, som jag här
i lifvet tillskrifver mig. Men gifvet är, att ehuru jag
i en viss mening måste tillskrifva mitt nu funna
egentliga Jag allt det, som jag tillskrifver något mitt
tidliga Jag — Jag i den eller den tidpunkten —,
nämligen i den mening, att den ifrågavarande handlingen
är en handling af det tidliga Jaget och derigenom
åtminstone medelbarligen är ett uttryck af någonting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
