Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
kan tillskrifva egenskapen att vara naturens ändamål
åt en mensklig organism. Hindret mot ett sådant
tillskrifvande skulle ligga deri, att det skulle innebära
ett inkräktande af de öfriga menskliga organismernas
rätt. Då det att utgöra ändamål för allt i naturen
innebar först ett nödvändigt sammanhang med allt
och för det andra en högre sjelfständighet än den,
som tillkom någonting annat; så är det klart, att
hvar och en bland de menskliga organismerna kan
göra anspråk på erkännande såsom naturens
ändamål, i den mån han motsvarar dessa två fordringar.
Den första fordran motsvaras lika visst af dem alla;
ty det gäller om hvarje det obetydligaste föremål, att,
försåvidt det inträder i verlden, så inträder det också
i det nödvändiga sammanhang, som genomgår hela
verlden och som med alla andra sammanbinder hvarje
hennes minsta atom. Men det andra vilkoret kan
alltför väl motsvaras olika af olika menskliga
organismer. Den enes lif kan uttrycka större
sjelfständighet än en annans. En frisk och stark organism
är i de afseendena mera sjelfständig än en svag och
sjuk. Ju fullkomligare organismen är, desto
sjelf-ständigare är han. Funnes det nu inom naturen en
mensklig organism, som i alla de afseenden, hvari
han vore en sådan organism, vore fullkomligare’än
alla andra; så vore han då också sjelfständiga^ än
alla andra, och ägde då framför alla andra rätt att
kallas naturens ändamål; med andra ord: de andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
