Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
huruvida egenskapen att utgöra en organism innebär
en högre sjelfständighet än motsatsen. Derpå svaras,
att detta är alldeles gifvet. Organiskheten innebar,
att de många organen hvar för sig förblefvo
någonting sjelfständigt, oaktadt de alltid äro tjenande i
forhållande till sjelfva organismen. Denna sistnämnda
beherrskar sålunda i något afseende sjelfständiga
foremål, och dertill fordras högre sjelfständighet, än som
behöfs för att, såsom vid det oorganiska, beherrska
icke sjelfständiga föremål. Det föremål, som äger
karakteren att vara en organism, är således alltid
sjelfständigare än det föremål, som icke äger denna
karakter, och menniskan blir derföre någonting
sjelfständigare än naturen. — Men är menniskan — den
naturliga menniskan — sjelfständigare än naturen,
under det att de två med hvarandra stå i ett
nödvändigt sammanhang, så är detta enligt föregående
detsamma, som att den naturliga menniskan är
naturens ändamål.
Dermed, att menniskan är hela naturens
ändamål, mena vi nu alldeles icke, att det stora universum
är till för att roa menniskan eller bereda henne ett
angenämt lif. Men vi mena, att naturen såsom det
osjelfständigare är till, för att menniskan såsom det
sjelfständigare skall kunna vara till; men detta är
alldeles icke detsamma, som att naturen är till för
att menniskan deraf skall kunna hafva nöje och
angenäma känslor; ty att hafva nöje och angenäma känslor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
