Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
Vi säga derföre med rätta, att Gud är fullkomligt
fri. Men på samma sätt som Guds frihet ligger deri,
att den nödvändighet, med hvilken han handlar, har
sin grund i honom sjelf, så består friheten äfven hos
andra varelser alldeles i detsamma; allt naturligtvis
under den förutsättning att frihet tinnes. Fri är en
varelse, i den mån den nödvändighet, med hvilken
han verkar, har sin grund i honom sjelf; och
begreppet af frihet är sjelfständig nödvändighet, under det
att en osjelfständig nödvändighet heter tvång.
Vi kunna nu återvända till vår egentliga fråga:
kan naturen i sig sjelf äga den yttersta grunden till
den i henne inneboende nödvändigheten, hvilken i
hennes eviga och oföränderliga lagar är uttryckt.
l)et är klart, att då, enligt hvad vi i det föregående
visat, en grund alltid måste sökas, sålänge någon
osjelfständighet finnes qvar; så är den yttersta,
grunden, — den gruncl utöfver hvilken man icke behöfver
gå vidare — icke funnen forr, än i honom all
osjelfständighet är borta, och den yttersta grunden är
således det i alla afseenden sjelfständiga. Den
verklighet, i hvilken vi söka den yttersta grunden till den i
naturen inneboende nödvändigheten, måste således
vara i alla afseenden sjelfständig. Den kan icke heller
i sig inrymma någon tillfällighet; ty det i alla
afseenden sjelfständiga är ock det i alla afseenden
fullkomliga, och detta kan i intet afseende vara på mer än
ett sätt. I den sökta yttersta grunden träffa således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
