Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Framgång och tacksägelse (1895)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VII.
FRAMGÅNG OCH TACKSÄGELSE.
(1895)-
i förvånas ej över att i åtskilliga brev från detta år
höra talas om sömnlösa nätter och kroppslig svaghet
så väl som nervös överansträngning, men vad som
förvånar oss är, att sådana yttranden förekomma så
sällan. Vad man mest får läsa om, är hoppfullhet och
tacksägelse, oaktat alla de svårigheter, som måste vara
förbundna med ett sådant arbete som Mary Reeds,
svårigheter, som förorsakades både av medhjälpare och
besvärliga skyddslingar jämte det arbete, som var en
följd av anstaltens utvidning och det dagliga
övervakandet av det lilla samhällets olika intressen utom det
egentliga missionsarbetet.
Det första brevet under året talar om, huru
själafienden varit verksam i den svaga hjorden, men det därpå
följande är fullt av tacksägelse. »O, om jag rätt kunde
uttrycka den tacksamhet, jag känner, för att jag alltid
får så snart svar från eder, när jag vänder mig till eder
under nödstider i det arbete, som för både eder och mig
är så dyrbart. Jag tröstar mig med tanken på att i
evigheten skola vi få tid och förmåga att rätt frambära vårt
V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
