Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - En hvirfvelvind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ WÉÉkttS
»H
Hon var feberhet, och blodet steg mot
hufvudet. Så öppnade hon alla fönsterna åt
gränden. Solen var borta nu.
Här på bordet ville hon ställa fars porträtt.
Kunde hon bara finna en ram. Hon kom
ihåg, att Elvira hade fatt nya blommor, rosor.
Af dem skulle hon kunna binda en liten krans
åt fars porträtt.
Sakta öppnade hon dörren och gick ut,
kom snart tillbaka med rosorna, knoppar, röda
rosor
på långa stjälkar, som hon nu
började
att fläta. Men törnena stungo, och knopparna
voro inte stora nog för att bilda ett helt i
ramen.
I*
i *
Då sökte hon öppna dem, tryckte ned sin
finger, så att bladen tvungos ut. Men många
föllo af, och så blef hon otålig, slet bort dem
alla, tills hon bara hade de flätade grenarna
kvar, en krans, en ram, som var stark nog. Ja,
nu stod den där!
Lugn reste hon sig. Om det kom nu
och ropade, det där lilla puckelryggiga, skulle
hon inte rädas, utan öppet erkänna det som
sitt eget hjärtebarn.
Hon såg sig rundt om:
Gullkronan lyste på sin hylla, och hon tog
den, lade den ned i kistan, samlade upp
130
il
11
14
F
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
