Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Strängarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
107
Snart stod han vid det lilla hus, där Irmelin
bodde. Grenarna, som sträckte sig öfver planket,
buro nu stora knoppar, ty det var tidig vår.
I trappan mötte honom Irmelin och väl*
komnade. Det lyste från hennes rum, där dörren
stod öppen, och alla voro redan samlade.
—
Så kommer du ändå! —
sade Irmelin
och tog hans hand.
Trappan knarrade.
—
Det är underligt med trappan här, —
sade han leende och ville inte släppa hennes
hand, —
den minner mig om vandrarnas gård,
där jag sist spelade för dig. Det var, när din
far dog, ja, den gubben var ändå — —
Hon slet sig lös och skyndade in i ett
han inte kände till. Det drog i
som
rum,
hans rock, och när han vände sig om, såg han
gumman:
—
Ja, ni är ju en barndomsvän till henne, —
hviskade hon, —
och ni kände hennes far, men
nämn aldrig honom, signor, så Irmelin hör det!
Det är dumt och barnsligt af henne, att inte
kunna tåla det, men hon blir lätt skrämd och
underlig, så det är bäst — — —
Irmelin kom ut igen, log vänligt och bad
honom stiga in till de andra —
äfven miss
Elvira var därinne.
fJ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
