Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ödesringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■
drogo fram en gammal tigerfäll och ordnade i
softhörnet en bästa plats åt henne. Där skulle
hon sitta, längst framme vid elden, så att alla
kunde se henne. Det rödaste äpplet skulle
hon ha.
Tigerfällen var
gammal och sliten, men i
eldskenet lyste den som
lågor på mörk grund.
Hon log, och pratade om lekar. Alla sutto i
eldskenet, värmde sig och delade frukten. De små
akrobaterna grepo efter hennes händer och lekte
med dem, och mannen med tänderna kröp var-
ligt fram och stödde sitt hufvud mot hennes
knä. Rundt om stodo vinglasen och lyste som
röda och klara lågor.
—
Akta dem, akta! —
sade Irmelin.
Men det hände aldrig, att de sparkade ner
något, fast de lågo här och drogo sig som på
en
grön äng.
Martini satt ensam borta vid fönstret, och
nu vinkade Irmelin åt honom:
—
Tag äpplet, om du kan, och sätt dig
så här borta vid brasan. Tag, om du kan!
Han grep det röda äpplet, som hon kastade
till honom, tog sitt glas, och hon fyllde det
ända till brädden och drack med honom, fyllde
det åter och gaf honom plats.
Tystnaden kom, och de lyssnade alla till
IOI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
