Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Jord och blomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
underlig skrift likt runor mellan de blåa ådrorna,
som sträcktes långt fram mot gossen.
—
Du skall inte spela i kväll, du är trött,
det ser jag! Ät här och dela vårt bröd!
Ja, Mårten var trött, men han tryckte alla
dessa händer och önskade god afton. Han
ville rulla gardinerna ända ner, så att inte
ljuset — — —
nej, det kunde nog vara så,
sade de, solen skulle ju snart gå ner.
Så satt han där hos de gamle, ända tills
det blef mörkt, och den första stjärnan tändes
öfver myren. Då öppnades alla fönsterna, och
man reste sig från bordet.
— —
Mårten mötte sin husbonde i trappan
och kördes nu
upp på löftet, där han hade sin
bädd om somrarna och låg vid ett fönster
åt öster, så att solen kunde väcka tidigt.
Det var nästan mörkt däruppe kring
kistor och lådor, som stodo bland föremål af
alla slag, de sista kära minnena från hem som
sköflats: taflor med bjärta färger, suddiga trä-
snitt, som de gråa väggarna där nere inte hade
plats för: små sönderbrutna dockmöbler och
spinnrockar, där endast spindlarna spunno: grep-
korgar med torra evighetsblommor och så en
vagga med blår i.
2;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
