Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Jord och blomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
t
21
så att dammet yrde. Han skrek på oxar och
fäktade.
Svultit hade han under barnaåren, svultit
och släpat som dräng, och så hade det gripit
honom en
dag, då han, hungrig och trött, kört
ett tröskverk med oxar.
Det var detta tröskverk, som nu kördes,
och oxarna
såg han ständigt framför sig. Så
hade han kört i många år framför dårhuslängan,
i snö och damm, i köld och kväfvande hetta,
alltid rundt kubben. Endast oxarna såg han.
Och när det susade i de höga lindarna bakom
fattighuset, då var det verket som gick, och
kornen, som rasslade för husbonden där inne.
Men så stannade oxarne ständigt — — —
Han svor och skrålade.
Ena handen höll han knuten framför sig
—
det var om tömmen —
i andra handen bar
han en
påk. Och när oxarne tredskades och
stannade, slog han och slog i luften, medan
fradgan stod om munnen
på honom. Han hade
lyft en sten från gärdet, burit bort till sin kubbe,
och när nu inte påken hjälpte, tog han den
stenen och slungade fram. Då tyckte han, att
oxarna, förskrämda och vilda, satte i väg af
alla krafter och drogo med rasande fart. Han
larfvade ovigt efter, rundt, rundt och tap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
