Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f
mentet, som ur protoplasman under tusen sinom tusen
sekler krupit upp för livets väldiga stege, tills det nått
högt upp och blivit en Ruth, ren, fager, gudomlig,
mäktig att lära honom känna kärlek och sträva efter
renhet — honom, Martin Eden, som på något underligt
sätt kommit upp ur dyn. Det var ett underverk.
Det var någonting att skriva om, ifall han bara kunde
få ord. Änglar i himlen! De voro bara änglar och
kunde inte hjälpa det. Men han var en man.
»Ni har styrka», hörde han henne säga, »men den är
otämd.»
»Som en tjur i en porslinsbod», föreslog han och fick
ett leende.
»Och ni måste utveckla er omdömesförmåga, er smak
och ton.»
»Jag är för djärv», mumlade han.
Hon log gillande och satte sig bekvämt för att höra
ännu en historia. »Jag vet inte hur ni skall tycka om
den här», sade han ursäktande. »Jag har kanske tagit
mig vatten över huvudet, men min avsikt var god.
Bry er nu inte om småsaker, utan försök att fatta vad
jag vill säga med den. Det är någonting stort och sant,
fastän det är mycket sannolikt att jag inte har mäktat
göra det fattbart.»
Han läste, och under tiden observerade han henne.
Äntligen hade han nått henne, tänkte han. Hon satt
orörlig, med ögonen fästade på honom, nästan andlös,
gripen, tänkte han, av förtrollningen av vad han hade
skapat. Han hade kallat historien »Äventyr» och det
var äventyrets apoteos — inte äventyret i böckerna,
utan det verkliga äventyret, den vilda tuktomästaren,
som straffade strängt och belönade furstligt, trolös
161
Martin Eden. ii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
