- Project Runeberg -  Martin Eden /
124

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gatorna för att komma hem så fort som möjligt. Men
hårdast av allt var att slå igen algebran eller fysiken,
lägga penna och anteckningsbok å sido och sluta de
trötta ögonen i sömn. Han ville inte upphöra att leva,
om också bara för en kort stund, och hans enda tröst
var att väckareklockan var satt på fem timmar framåt.
I alla fall förlorade han inte mer än fem timmar; så
började klockan pingla och väckte honom ur hans
omedvetenhet, och framför honom låg en ny härlig
dag på nitton timmar. Och under tiden gingo veckorna,
hans pengar började taga slut och det kom inte in några
nya. En månad efter det han avsändt sin
äventyrsberättelse för gossar kom den tillbaka från The Youth’s
Companion. Brevet som följde med ‘var skrivet så
taktfullt att han kände sig vänligt stämd mot utgivaren
i alla fall. Men så var det inte med redaktören av San
Francisco Examiner. Sedan han väntat i två veckor,
hade Martin skrivit till honom. En vecka senare skrev
han på nytt. I slutet av månaden for han över till
San Francisco och gjorde ett besök hos redaktören. Men
han fick inte träffa denne förnäme herre, tack vare en
Cerberus till rödhårig vaktmästarpojke som vaktade
dörrarna. Efter fem veckor kom manuskriptet
tillbaka med posten utan ett ord till förklaring. På
samma sätt blevo hans manuskript liggande hos de
andra ledande San Franciscotidningarna. När han
ändtligen återfick dem, skickade han dem till
tidskrifterna i östern, från vilka de retumerades mera
ordentligt och alltid voro åtföljda av några rader.

Sina småberättelser fick han på samma sätt tillbaka.
Han läste igenom dem gång på gång och tyckte så
mycket om dem att det var en gåta för honom varför de

124

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free