Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Montmorencis och prinsarnas ljumma
oföretagsamhet, Chåtillonernas samvetsgranna trohet
mot kungahuset, folkets okunnighet och
vacklande hållning gjorde att sammansvärjningen i
Amboise totalt misslyckades och blott gaf
Gui-serna en välkommen anledning att med eld och
svärd förfölja sina fiender. Det berättas att
hofvets damer, äfven den unga drottningen och
kungens minderåriga syskon om aftonen efter
supén som ett slags förströelse brukade åse de
hårresande exekutionerna. Men den unge
kungen, som trots allt kände ansvaret för all
denna grymhet hvila på sig, fann sig skrämd
och djupt upprörd. »Hvad har jag gjort mitt
folk?» kunde han stå och mumla för sig själf,
blek, halfgråtande. »Hvad har jag gjort mitt
folk?... Hvad drottningen vid hans sida tänkte,
omtalas ej, men troligen har hon ej delat hans
känslor. Knollys nämner som hennes »lifligaste
önskan» hämnd öfver hennes fiender, och säger
ett ■»for Victories’ sake payne and perylls seemeth
pleasant unto her». För ögonblicket ansåg hon
morbrödernas motståndare för sina och njöt
sannolikt af »segern» utan att reflektera stort
öfver offren. Och enligt tidens uppfattning borde
ju en suverän kunna tåla att se blod.
I juni 1560 förlorade drottningen sin moder,
Maria af Guise; och i början af december,
medan hofvet var i Orléans, upptaget af öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
