Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
XLIII.
Men alltifrån den stunden, då Herodes såg Mari-
amnes huvud falla för svärdet, förtärdes han av ånger
över vad han gjort.
Under nattens timmar vek sömnen från hans läger.
Och han stod upp och irrade rolös — vid darrande
stjärnors sken — kring de öde salarna i sin borg. Och
med hesa rytanden av smärta — lika tigerns som sett
sin maka dödad av jägarens spjut — ropade han: »Ma-
riamne — –––-Mariamne–––– »
Och hans tjänare, som väcktes upp ur sin slummer,
lyddes bävande, skräckslagna, till hans kvalfyllda rop.
Men stundom lät han, för att döva ångesten och
fördriva de tankar som plågade honom natt och dag,
anställa gästabud i sitt palats, med allehanda lustbar-
heter.
Dock, under det spelmännen spelade och danser-
skorna dansade och munskänkarna gingo omkring och
hällde vin i bägarna, satt konungen å sin gyllene stol
med en blick så dystert stirrande, så bottenlöst kval-
full, att orden dogo på gästernas läppar. I förfäran
sågo de på härskaren och därpå i smyg på varandra.
Likväl, när Herodes märkte, att sorlet tystnade om-
kring honom, for han upp och såg sig bistert omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
