Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som hade med sig ett brev, i vilket hon skrivit: »Säg
mig allenast detta: vart skall jag sända de trupper jag
fört med mig åt dig och de kläder till utrustning och
de penningar jag tagit med till dig?»
Och Antonius sände svar och nämnde den stad i
Kappadokien dit de skulle sändas.
Men efter detta fruktade Kleopatra ännu mera, att
Octavia dock skulle följa med sina legioner på deras
tåg.
När nu en afton Antonius trädde in i drottningens
tält för att tillsammans med henne intaga sin aftonmål-
tid, fann han henne blek och nedslagen med tårar i
sina ögon. Då sporde han vad som fattades henne.
Men hon smålog sorgset, torkade sina tårar och sade:
»Spörj icke därom och tänk icke därpå–––––Låt
oss äta och dricka!»
Dock rörde hon själv knappast vid maten och förde
ingen gång bägaren till sina läppar. När nästa afton
kom, tedde hon sig ånyo på samma sätt. Och icke
heller nu ville hon svara på Antonii frågor om vad
som tyngde henne.
Men följande afton, medan hären höll på att slå
läger, gick Alexas av Laodicea, vilken var en av drott-
ningens kamrerare, till Antonii tält, där denne just
badat och salvat sig och stod färdig att gå till drott-
ningen. Och Alexas sade till honom:
— 196 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
