Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155 —
över honom och detta icke allenast till börd och ställ-
ning, utan ock så att hon tycktes honom den ädlaste
och renaste av kvinnor — därför dristade han sig icke
ens i sina hemligaste drömmar att tänka på att vinna
henne; men vad han åstundade såsom en den största
glädje var detta: att vara henne till något gagn och
någon hugnad.
Och efter det att han vänt åter ifrån Egypten, be-
gav han sig därför icke ut på vandringar, såsom han
eljes plägade, utan blev stilla i Jerusalem.
Och en dag ställde han sig på det torget som låg
emellan kungaborgen och templet och begynte spela
och sjunga.
Ty han tänkte: Om de törhända åter vilja sända mig
ut med något bud, så skola de få veta, att jag är här.
Nu hände det sig så att Alexandra och hennes dotter
Mariamne den dagen sutto och spunno å sländor i ett
gemak, vilket vette ut åt torget. Och Mariamne lyfte
hastigt sitt huvud, när hon hörde cittrans ljud. Men
i detsamma mötte hon sin moders blick, vilken såg
varnande på henne, såsom om hon ville säga: »Tag
dig i akt inför våra vaktare, så att de ej märka att
denne är vår vän.»
Dagen därpå hörde de åter Aizels cittra. Då för-
stodo de, att han bidade på ett budskap ifrån dem
och var beredd att hjälpa dem i vad han förmådde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
