Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stephana kastade hufvudet tillbaka med en nästan stolt rörelse,
sägande:
„Ja; min nxan.“
„Ni älskade honom således?"’
„Ab, grefve, jag älskade honom med hela min varelse, med
hvarje droppa af mitt blod, med hvarje fiber i mitt hjerta."
Stephana hade rest sig ifrån sin tillbakalutande ställning; det bleka
ansigtet glödde och i ögat låg en hel verld äf hängifvenhet och kärlek.
„Och ni har aldrig älskat någon -annan ?“‘ ,
„Aldrig!"
„Icke en gång Jacobo?"
„Nej, icke;,.en gång honom."
„Skall ert hjerta evigt blifva denna kärlek trogen?"
„Ja, evigt."
„Ni sade likväl en gång: ’Då jag gifter mig, sker det af
kärlek, och då skall jag lägga bort sorgdrägten.’" ,
„Ja, jag sade det." .
■ „Huru förklara dessa edra ord?"
„De förklara sig ju sjelfva, att då jag icke kan älska någon
annan, skall jag icke, heller blifva någon annans maka."
„Och aldrig aflägga den svarta dragten?" >
„Grefve, hvartill dessa frågor*? Hvarför sysselsätta er med
mig? "i
„Emedan ni är hela lifvet för mig."
„Stephana och ni måste skiljas. Elin och ni skola
hädanefter vandra vid hvarandras sida. Redan i morgon har ju Stephana
upphört att vara något annat än ett minne i er själ."
„Ah, Stephana! Gud allena vet hvad jag i morgon beslutar;
nu vet jag det icke sjelf." Han tryckte hårdt Stephan as händer,
tilläggande med passionerad ton:
„Om jag ändå fått behålla den hägrande villan, som ibland
gycklat för min inbillning, att.......att ni älskade mig." |
„Grefve, endast den kan Stephana älska, söm för sin pligt
uppoffrar sin lycka och eger kraft, att äfven då sällheten ler emot
honom säga den farväl,’för att lyda samvetets*’röst." ■ Stephana
reste sig upp, tilläggande:
„God natt!" >
Herman kysste häftigt Stpphanas båda händer och lemnade
hastigt salongen.
Stephana tog ett par steg efter honom men stannade,
mumlande:
„Ingen svaghet! Morgondagen .skall visa om han är .en man
af sann ära, lika väl som en man af börd."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
