- Project Runeberg -  Mannen af Börd och Qvinnan af Folket. En teckning ur verkligheten /
274

(1858) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

åter densamma, utan att ens den minsta färgskiftning i ert ansigte
eller darrning på rösten gaf tillkänna att jag haft anledning tro på
en sådan lycka; hvilken jag isnart-insåg vär endast; ep tom
dunst-bild, den mitt tsjuka hjerta skapat. Om i ert hjerta funnits jens
en skugga af: kärlek, (ISkulle ni väl då outtröttligt arbetat på .en
återförening, emellan IBlin och mig. Skulle ni, som visste, som såg,
som förstod huru af hela; min .själ jag .älskade er,, ha egt mod att
oupphörligt .återföra tanken på Elin, att , göra er till hennes
sakförare, och med alla krafter ifra för atp hon skulle få en makas
plats, vid min sida? Omöjligt! Någon endEbgångjskulle, ert mod ha
svikit er, någon enda gång skulle jag ha lägt .ett uttryck af
undertryckt smärta; men nej, endast för hennes, lidande hade ,ni tårar,
endast, för henne, egde ni medlidande, mig »förehöll ni jblott hvad
som var min pligt, och det fastän ni läste huru mycket detta offer,
ni af mig fordrade, skulle kosta mig. Jag; hade icke heller egt
kraft att bringa1 er det“ , „

„Icke? Grefve, ni sade likväl....“

„Att jag skulle göra det; men det sker derföre, att jag nu
klart inser det min skuld till Elin är så stor, att om jag icke
sökte försona henne med det olycksöde jag skapat, hade jag för
alltid fö ver kat er aktning. Men, Stephana, då jag går att inviga
mitt återstående lif till försoningsoffer åt henne, måste, ni i utbyte
lofva mig att jag får lefva i er närhet,, se er, andas- samma luft
som ni, och genom denna lycka, den enda lifvet eger, göra det
möjligt för mig att uppfylla mina pligter emot Elin.“

„Grefve Herman, hyad önskar ni? Att, såsom en annans
man lefva i den qvinnas närhet ni älskar,, och hvilken edra
pligter förbjuder er att älska! Jag gjorde ju mig till er medbroftsling,
om jag, medveten af denna kärlek, hvilken är ett brott emot. er
maka, tillät er stanna på samma ort och andas samma luft som
jag. Nej, Herman, långt skild från Stephana, stödjande er
ensamt på er heders- och pligtkänsla, skäll ni såsom Elins make
återgälda henne all den kärlek hon hyst för er, alla de lidanden hon
genom er utkämpat. Då skall Stephana med aktning, ja, med
beundran, tänka på den Herman, hvars vän hon varit och alltid skall
förblifva. Långt, långt bort från mig måste ni resa, om ni
verkligen vill försona hvad ni brutit.*

„Stephana, huru är det möjligt att gå så långt i grymhet,
atb ni icke en gång unnar mig en enda stråle af ljus på min
mörka Stig.*

„Grym!“ Stephana smålog sorgset. „Nej, icke grym, Herman,
jag önskar blott att ni aldrig må taga miste om det, rättas väg,
och det gjorde ni, i fall ni tror er kunna skapa er egen eller Elins
lycka, under det ni i ert hjerta närer en känsla som står i rak
strid med edra pligter. På det orättas grund uppspjrar aldrig
någon frid och tillfredsställelse. Yar man, grefve, och befall ert hjer-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manqvinna/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free