Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Min Gud! Ni_ är blodig.1* Han hade varit så upptagen af
Stephana, att han icke gifvit akt uppå hvem som stod vid hans
sida, då han öppnade ådern.
„Det är icke farligt, det är hennes blod. Er panna är
be-stänkt deraf. “
Jacobo kastade sig med ett uttryck af häftig oro ned i en
emma. Han var mycket blek och såg lidande ut. Helfrid
betraktade honom tigande en stund. Det kändes , så qvalfullt inom
henne, då hon såg huru uteslutande hans tankar voro fastade vid
Stephana. En tystnad uppstod. Plötsligt yttrade Jacobo, då hans
blick åter föll på Helfrid, som med sin näsduk aftorkade
blod-fläckarne från sina händer.
„Gif mig er näsduk, fröken Helfrid.“
„Gerna; men den är nedblodad.** Helfrid räckte honom
näsduken. Han förde den öfver sin panna, och sade sedan:
„Får jag behålla den.“ Rösten var nästan vek; men blicken
hade sam ma oroliga uttryck.
„Ja, den är färgad af hennes blod och bör således vara
dyrbar för er,“ sade Helfrid med eftertryck. „Behåll den“.
„Ja, dyrbar för mig, deruti har ni rätt. Blodet är Stephanas,
näsduken er, och derföre gömmer jag den här.“ Han stoppade
den innanför västen, på venstra sidan. Derefter steg han upp och
gick fram till fönstret. I detsamma kom Herman in. Han hade
vid sin hemkomst fått veta olyckshändelsen.
„Hvad säger doktorn?** frågade han med ett så forstördt
utseende, att man tydligt läste deruti en allt uppslukande ångest. ,
„Han är ännu qvar inne hos henne**, svarade Helfrid.
Herman kastade sig ned i soffan, och Helfrid tänkte:
„Det ser ut som om bådas lif berodde på Stephana. Ack!
ja, hon är ju också en engel**.
Nu kom doktorn, som bestormades af frågor, och hvilken svarade:
„Vi skola hoppas att fru Stephensen går igenom det här
olycksfallet, ehuru lungan blifvit mycket illa klämd.*’
Några dagar fulla af allmän oro och ångest förgingo. Helfrid
satt sä troget vid Stephanas säng och vårdade henne sasom den
ömmaste syster. Elin gret, vred händerna och var utom sig.
Ja-cobos hela själ tycktes vara hos den sjuka, och Herman
tillbringade sin mesta tid af dagen i lilla salongen, för att kunna al
dem som gingo igenom uppsnappa en underrättelse. Lord Charter
hade stängt in sig på sina rum, med en laddad pistol, i den
bestämda föresatsen, att ifall mrs Stephensen dog genom hans
tör-vållande, skjuta sig för pannan.
Tredje natten sutto Helfrid och en af Stephanas
kammarjungfrur inne hos henne. Hon hade fallit i en lätt slummer.
Helfrid lyssnade till den ovanligt fria andedrägten med glädje och
hopp, ty doktorn hade sagt att han fann Stephana vara betydligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
