Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samme Herman Romarhjerta,. som i sin första ungdom skulle ha
ansett för en vanära, om han nödgats genom ett materielt arbete
underhålla!.sin förmögenhet, omfattar nu med intresse och värma
den idéen som är uttalad i testamentet, nemligen, att
förmögenheten skall användas till industriela företag. Han inser att de skilda
klass-intressena äro de Största hindren för en nations välstånd och,
att .om .man vill att enuation skall gå framåt på civilisationens
och förädlingens: bana, intressena måste vara gemensamma från
den högstntill den lägste.. Derjemte har han nu fullkomligt klart
fattat att arbetet aldrig förnedrar, utan att det är detta som vidr
makthåller samhället, och att en. stat derigenom stiger i materielt
och andligt! afseende, ,när hvarje medlem i densamma söker att
för-kofra sig genom idoghet. Det är derföre de rikes pligt att så
använda sina rikedomar, att de blifva én välsignelsekälla för det
allmänna, genom att bereda arbetarne utvägar till : förtjenst. Hit-
tills har adeln utgjort den frätande delen af befolkningen och hvarje
anboren lätting har ansett för sin pligt .-att med armarna i kors
léfva af och förslösa hvad de underlydande med svett och möda
skrapat ihop åt honom; dervid har han endast tänkt på att
erhålla den största möjliga vinst af arbetaren för den minsta
möjliga betalning. Allt det olyckliga och naturvidriga i detta
förhållande har. Herman nu lärt sig inse*, sedan han sjelf fått pröfva
på hur olycklig den är, söm eger intet annat arf än en
grefve-titel och ett prunkande namn, då behofven klappa på hans dörr.
Det var aldrig. hjerta och förstånd som fattades Herman;’ båda
voro missledda af vana och uppfostran.w
„Och nu tror du att han i allt skall visa sig såsom en man
af ära och hjerta?“
„Ja, Jacobo,:-jag tror derpå , så fast, fatt jag skulle dö ifall
jag missräknat mig. - God natt, min vän!“ Hon räckte honom
handen och de: åtskildes.
Några dagar dereftér voro alla församlade i stora; salongen.
Jacobo hade med serdeles intresse talat om den amerikanska sjelf—
ständigheten, och derifrån hade man iöfvergått till de
aristokratiska principerna, s
„Omöjligt är att bestrida det i grundidéen af adel ligger en
upphöjd, tanka,Isade Helfrid, „ty den istödjer sig på ett
bemödande att iförädla menniskan. Om vi antaga att
;själsegeöskaper-na förädlas genom vanor och vinna-högre utveckling,; sa är ju
adelskapetS princip sann <i>ch i riktig-",. ■ ;i
; „Ja, om inom adeln de högre och, ädlare själsegenskaperna
öfvades,“ sade Jacobo, „men felet är just att det är de rent
egoistiska, som ifrån barnaåren få näring.,] En hög tanke om eget
värde, en dåraktig stolthet öfver en ärfd titel, stora ansprak på
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
