Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uttryck. Stephana såg upp på, henne med en blick så,,lugn, så
allvarlig, att grefvinnan sänkte sin vid det enkla svaret:
„Ja, grefvinna, det: skulle verkligen intressera ,mig.“ ,
„En dylik berättelse kan svårligen (intressera hela sällskapet^
och fru Stephensen eger ju så många andra tillfällen att få höra
den,“ inföll Herman.
Men nu påstod hela sällskapet, att de voro högeligen
intresserade, hvilket hade till följd att grefvinnan, ehuru med någon
ansträngning började berättelsen, hvilken framkallade en liflig färg
på de aftärda kinderna. De,t var något,,fanatiskt i ,den
feherak-tiga blicken.
„1720 var riksdrotset Romarhjerta lmfyudrepresentant och egare
af hela den ädla familjens förmögenhet. ,, Han h.ade tvenne söner
och en dotter. Den äldste, grefve; Eaiil, var af ett olyckligt
fantastiskt lynne, med vilda, okufliga passioner. Han gjorde ofvan^
nämde år en resa åt kontinenten och uppehöll sig,.sedan flera år
i Frankrike, Plötsligt, kommer det rykte ,att , Garl,
fedeikommissa-rien och familjens blifvande hufvud, skulle i Bretagne ha. gift sig
med en fattig fiskaredotter och lefva derstädes ;ett herdelif.
Riksdrotset ansåg ryktet så fabelaktigt, att han icke ett ögonblick satte
tro dertiil, hvilket också yar ganska naturligt, ty huru skulle han
kunna tänka sig, att en grefve Romarhjerta till den grad kunde
förnedra ett af de ädlaste namn, isynnerhet som -hvarje med)em af
denna slägt med aktning och stolthet burit det; hittills hade det icke
funnits något exempel på att en Romarhjerta ens försökt att på sin
ädla stam inympa en vanbördig telning.—) En tid efter, sedan det
omförmälta ryktet spridt sig och åter förfallit, ankom ett bref från
Paris till riksdrotset. Det var skrifvet af en kusin till de unga
grefvarne. Detta bref innehöll den sorgliga bekräftelsen, att Carl
Romarhjerta gått så långt i glömska af ,all aktning för sig sjelf och
sin slägt, att han gift sig med en bretagnisk fiskaredotter. ,Slaget
var så oväntadt för riksdrotset, och skammen så stor, att han genast
beslöt att gå in till konungen och få fideikommisset upphäfdt, emedan
han ämnade göra sonen arflös; men ty värr, gick aldrig detta i
fullbordan, och intet varnande exempel blef statueradt, emedan den
olycklige fadren fick slag och hann endast af sina båda barn och
hustru taga den.heliga eden, att de aldrig skulle erkänna sonhustrun;
och hvarken offentligt eller enskildt gifva henne någon af de
rättigheter som tillkommer en anförvandt, utan i henne se endast
fiskaredottern. — Detta löfte gåfvo de högtidligt, hvarefter riksdrotset
utandades sin sista suck.“
Ett kort anfall af hosta, som det myckna talandet
framkallade, afbröt grefvinnans berättelse, så att hon på en lång stund
icke kunde återtaga den.
Stephana satt tillbakalutad i en emma, midt emot henne, och
så orörlig, att hon liknade en bildstod. En lätt skugga hvilade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
