Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följande morgon stod stalldrängen och höll en ridhäst vid
tygeln utanför trappan.
„Skall frnn rida?“ frågade grefven, som passerade förbi.
„Ja, blef svaret.**
„Helt allena ?“
„Ja, herr grefve.**
Grefven tog vägen ned till stallet; och ögonblicket derefter
kom Stéphana ut, klädd i en svart riddrägt och en liten karlhatt
öfver det dunkelbruna håret.
„Nå, min gamle riddare**, sade hon, leende vänd till Eklund,
som stod på trappan, „ni skall väl hjelpa mig upp i sadeln.“
Gubben bugade sig småleende och hjelpte henne. Då Stéphana satt
i sadeln, nickade hon åt honom och red bort, under det hon sade:
„Glöm icke att underrätta er om hvad grefvinnan önskar för
dagen, samt säg henne att baron Skjölds ämnar sig hit på
eftermiddagen.**
„Skall ske, min fru,“ svarade Eklund, och följde den vackra
ryttarinnan med ögonen.
„Hvad hon är skön och god**, suckade gubben, „hvilken skada
att hon icke är förnäm.**
„Hvarföre är det skada,“ inföll Jane, som kom ned från
trappan, och hvilkens största nöje bestod uti att retas med gubben.
„Stéphana är så rik, att hon kan skratta åt all adel. Jag undrar
just hvarföre hon skulle behöfva vara förnäm? — För att bära sig
så der ohyfsadt åt, som grefvinnan gjorde i går afton. Det är
riktigt ömkligt att se huru galna menniskorna äro. Grefvinnan,
som är alldeles utfattig, förhäfver sig liksom hon egde millioner,
och öfver hvad? — Jo, öfver ett gammalt namn, som icke alls
hindrar folk att svälta ihjel, ifall de, i likhet med grefvinnan, icke
ega något annat**
^Mamsell!** utropade gubben, blodröd i ansigtet.
„Kära herr Eklund, tyckte han att grefvinnan bar sig åt som
bättre folk i går? Jag tyckte att han såg helt besvärad ut,
under det han var inne vid thé-serveringen. Men det var icke värdt
att tala förnuft med er, ty det är som att kosta krut på kråkor.**
Härmed gick Jane ifrån gubben Eklund, som, då han vände sig
för att gå uppför trappan, befann sig ansigte mot ansigte med
fröken Helfrid. Man kunde se på henne, att hon hade hört hvad
Jane sagt, ty det hvilade ett uttryck af missnöje öfver hennes
vackra drag.
„Den der mamsell Smith är så oförskämd att nådig fröken
icke bör fästa sig vid hvad hon säger,“ stammade Eklund, djupt
bugande.
„Det låg ingen oförskämdhet i hvad hon sade, utan sanning,
kära Eklund,“ svarade Helfrid och smålog sorgset emot gubben,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
