Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rande som i början af deras bekantskap. Deremot hade Stephana
ofta besökt Furuhof och genom sitt bildade och intressanta sällskap
förskingrat mången mulen stund för den sjuka grefvinnan, som
under hösten och vintern lidit mycket af sitt klena bröst. Jacobo
hade äfven blifvit en gerna sedd gäst hos grefvinnan, som med
bibehållen värdighet visade honom och Stephana en nedlåtande
vänlighet.
Vid jultiden hade Stephana rest till hufvudstaden och der
tillbragt en månad. Nu var hon helt nyligen återkommen och då
äfven affärerna under vintern lemnade grefven mera ledighet, såg
det ut som han och Stephana ovilkorligt måste komma i närmare
beröring med hvarandra.
En vacker eftermiddag i början af Februari reste Stephana
öfver till Furuhof. Jacobo hade underrättat henne att han ämnade
sig dit, och Stephana hade icke förr stigit ur sin släde än hans
svängde upp på gården. De emottogos af grefvinnan med den
vanliga, förbindliga och förnäma artigheten, af Helfrid med verklig
hjertlighet. Jacobo hade några engelska böcker med sig, och under
det han och Helfrid talade om deras innehåll, hade grefvinnan
börjat tala om sin son med Stephana. Med en stolt mors hela
till-försigt yttrade hon sig om honom och den lysande bana, han
kunnat göra, men af olyckliga omständigheter blifvit förhindrad från.
„Det är obegripligt,“ sade Stephana och såg ned på sitt
broderi, „att grefven förblifvit ogift. Jag tycker att en man med alla
hans lysande gåfvor hade bort göra ett briljant parti.“ Nu såg
hon upp, först på grefvinnan och sedan på den midt emot, vid
divanbordet, sittande Helfrid. Båda gjorde vid Stephanas ord en hastig
rörelse, liksom man hade vidrört någon sjuk fläck.
„Herman hade kunnat göra ett lysande parti; men han kan
det icke mera,“ svarade grefvinnan med en nästan dof röst.
„Och hvarföre icke? Herr grefven har ju alla elementer för
sig att kunna intaga hvilken flicka som helst.“
„Det oaktadt skall han aldrig göra något passande parti.“
Grefvinnan sade detta med ein bestämd och nästan högdragen
ton, som tydligt gaf tillkänna att ämnet måste falla.
I detsamma anmältes grefve Herman, som i nästa ögonblick
vördnadsfqllt helsade på sin mor, hjertligt på sin syster, artigt på
Stephana och kallt på Jacpbq. Man talade en stund om väder
och vind, sedan om resor, och plötsligt yttrade Stephana:
„Under mitt vistande i Paris gjorde , jag bekantskap med en
grefvinna Romarhjerta; ar hon slägt med herrskapet?11
Herman, som satt bredvid Stephana, och till hvilken hon
vände sig då hon gjorde frågan, blef blek; grefvinnan förde hastigt
luktvattenflaskan till näsan, och Helfrid lyftade upp hufvudet med
en hastig rörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
