- Project Runeberg -  Mannen af Börd och Qvinnan af Folket. En teckning ur verkligheten /
87

(1858) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skrifva ett svar, ffien vid första ordet kastade han b ört’ det igen
och vände sig till Fredrik, som afvaktade hans svar, sägande: ■

„Helsa att’jäg skall komina.11

Fredrik gick, och Herman började vandra af och an i
biblio-thekét, i synbart uppförd och missnöjd sinnesstämning, under det
han mumlade: .

„Hvilken ny förödmjukelse skall den der förhatliga qvinpan
nu bereda mig? Jag gjorde orätt som icke följde min förstq. känsla
och skref,: att jag icke kunde hafva den äran och infinna mig.
Hvarföre låter jag henne beherrska mig, då jag för henne känner
den djupaste motvilja? — Få nu se om jag icke får ångrä mitt
besök derstädes i dag, liksom jag fått göra det hvarje gång jag
varit hos henne. Det tycks som ett vidrigt öde satt henne i ipin
väg, för att göra min närvarande belägenhet rätt outhärdlig.11.

Stephana emottog grefven i paviljongen. Hon, helsade-honom
med ett så hjertligt välkommen, och räckte honom handen med
ett så hänförande uttryck af vänlighet, att Hermans ovilja nästan
ögonblickligen försvann. Aldrig tyckte han sig ha sett henne
vackrare och mera intagande; aldrig hade hon varit så ,fullkomligt en
älsklig qvinna, och ingenting annat., Alla spår af den der stolta
värdigheten, som eljest framlyste hos Stephana, var i dag
försvunnen, och då han betraktade henne närmare, föreföll det som det
varit spår af tårar i hennes ansigte, men han kunde ej säga
hvarföre han tyckte så.

„I dag har jag bedt att fä tala med grefven, och det i ett
ämne som sätter mig i stor förlägenhet. När budet kom med svar,
att ni skulle uppfylla min begäran, nästan ångrade jag att ha
framställt den.11

„Och hvarföre? — Ar det något jag kan vara till tjenst med,
så varoöfvertygad att jag med nöje gör allt hvad jag kan.11

„A, herr grefve, det är en stor tjenst jag ämnade begära af
er, och hvilken jag med lätthet skulle föreslå hvilken som helst,
annan än er.11

„Ni har således ett dåligt begrepp om min ridderlighet?11

„Alldeles icke; men jag fruktar edra fördomar.11

„Ni anser mig således mycket fördomsfull?11

„Ja,- mycket.11 Stephana teg en stund.

Grefven betraktade henne och tänkte: „Gud; vet hvad; nagot
rätt dumt var det, och af den beskaffenhet att det endast kunde
uppstå i en adelsmans inbilska hjerna.11 1

„Innan jag kommer fram med hvad jag ämnade utbedja mig
af grefven, så tillåt mig göra’ett förslag,11 sade Stephana plötsligt.

„Och det vore?11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manqvinna/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free