Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TI
„Nå väl, Herman, då försvinner ju förödmjukelsen41, sade
Helfrid och räckte brodren handen. Han tryckte den, tigande.
Ett par dagar derefter, helt tidigt en morgon, promenerade
Herman fram åt vägen till Åkersnäs. Han lefde så fullkomligt
af-skild från den öfriga verlden och hade emellan sig och betjeningen
upprest en sådfin skiljemur, att ingen vågade sig fram med någon
berättelse, med mindre han formligen gjorde frågor. Han var i
följd häraf fullkomligt okunnig om att man börjat anläggningen af
en m.anufakturverkstad på Akersnäs.
Herman hade o beslutat att föreslå egarinnan af Kungsborg och
det underlydande Akersnäs, att han skulle få arrendera det sednare,
emedan han under samtalet med henne hört, att hon alldeles icke
var nöjd med siD inspektor och faun det besvärligt att hafva ett
så ofantligt stort landtbruk. Han var just upptagen af dessa tankar,
då han fick höra hofslag bakom sig. Han vände på hufvudet och
såg ett fruntimmer komma ridande. Då hon kom närmare saktade
hon hästens fart och grefven igenkände Stephana, som var helt
allena. När hon skulle passera förbi aftog grefven hatten, hon
besvarade helsningen med ett förbindligt leende och lät hästen ila
förbi.’ Grefven, som ämnade sig fram till Akersnäs, ändrade
föresats, sedan han sett Stephana rida dit, och tog af inåt skogen.
Efter en timmas ändamålslös vandring återvände han till Kungsborg
och mötte då gamle Eklund som kom åkande. Ghbben steg genast
ur den lilla enspända chäsen och nalkades grefven med blottadt hufvud.
„Hvart ämnar du dig, min käre Eklund?11 frågade grefven
och nickade åt den gamle tjenaren.
„Min matmoder har skickat mig för att hos herr grefven göra
mig underrättad om fru grefvinnan vore så återställd, att fru
Ste-phensen kunde få den äran att aflägga en visit i afton.11
Hermans panna mulnade. Ett ögonblick var han frestad att
säga det grefvinnan ännu var för klen, men han hejdade sig vid
minnet af den sköna uppenbarelsen, utaf Stephana till häst, som
han haft ögonblicket förut. Att svara ja ville han icke, förrän
han hört hvad modren beslöt. Eklund qvarstod med hatten i hand
och afvaktade grefvens svar:
„Åk fram till Furuhof och vänta mig der; jag kommer efter
för att underrätta mig om huru min mor befinner sig i dag.11
Eklund efterkom grefvens ord, och Herman vandrade långsamt
hem. Han kände sin mors ovilja för alla nya bekantskaper,
isynnerhet ofrälse personers. Han visste ,att hon önskade lefva alldeles
afskiljd från den öfriga verlden, och nu kom en fremling och ville
tränga sig in på dem, såsom hans mor säkert skulle betrakta det.
Sjelf fann han det nästan ’ förödmjukande att nödgas taga emot
egarinnan af hans fordna ståtliga Kungsborg på det lilla oansen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
