Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Tyst, jag vet hvad du vill säga, men jag vet äfven, huru
jag såsom hederlig karl bör handla; eller tycker du verkligen, att
det skulle anstå en grefve Romarhjerta att taga den qvinnas
förmögenhet, som han aldrig ansett for sin hustru, och hvilken han
aldrig gifvit något mer än sitt namn. — Tala icke derom, du vet,
att jag i den punkten är och förblir omedgörlig.“
Gubben suckade. Herman gick åter ett hyarf öfver golfvet.
Eklund hostade och sade slutligen:
„I dag har min matmor skickat mig hit.“ Herman stannade.
„Hvad vill hon mig?"
„Hon har uppdragit mig att lemna nådig grefven detta.“
Eklund räckte fram en liten parfymerad biljett.
Herman vände på den, innan han bröt det eleganta sigillet,
hvaruti stod S. S. Slutligen öppnade han den och läste:
“Herr grefve!
Yid min ankomst hit har jag med ledsnad funnit att mitt
ombud så illa förstått sitt uppdrag, att han ansett en samling af
familjeporträtter tillhöra sådana artiklar som kunna säljas. — Jag,
för min del, räknar dem till samma klass som numentet på en graf,
och ett sådant kan icke föryttras. Tillåt derföre, att jag
öfver-sänder, hvad jag aldrig velat köpa och aldrig vill ega, emedan det
är er uteslutande egendom. Derjemte har jag låtit nedtaga ert
vapen, hvilket, troligen af glömska, blifvit qvar öfver spiseln i stora
salongen. Utom det, att ett dylikt sköldemärke icke kan egas af
en ofrälse, vore det isynnerhet för mig, ett barn af den
amerikanska republiken, något anstötligt, att i mitt hem se en lemning
efter feodaltiden. Med all aktning.
Stephana Stephensen.
Hermans ansigte hade vexlat uttryck, under läsningen af de
få raderna. Man kunde på den mulna pannan och de rynkade
ögonbrynen se, att han kände sig både sårad och förödmjukad, på
samma gång, han fann sig öfverraskad. Långsamt vek han ihop
brefvet och sade slutligen:
„Har du något vidare uppdrag ?“
„Ja, jag skulle afienma porträttsamlingen och det nedtagna
vapnet."
„Godt; säg åt Fredrik, att han tager emot alltsammans och
förer in det hit, kom sedan in så skall du få svar.“
Herman satte sig ned att skrifva.
Under det ofvanskrifna samtal egde rum på Furuhof, stod
Jacobo, med armarna i kors öfver bröstet, i parken vid stranden,
och blickade ut öfver den blanka, klara vattenytan och det djupblå
hafvet, som syntes i fjerran. Han stödde ena skuldran emot
stammen af en hög ek, och hela hans ställning och utseende vittnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
