Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
MÄNNISKOR.
annan, alldeles liknande, intar den förras plats. Ett par
soffor och ett stenbord stå i en halfrundel af ekar,
björkar och bokar, dem Goethe planterat, och bakom
stenbordet ser man minnestaflan, där Goethe förtäljer att:
Hier im Stillen gedachte der Liebende seiner Geliebten;
Heiter sprach er zu mir: Werde mir Zeuge, du Stein!
Doch erhebe dich nicht, du hast noch viele Gesellen:
Jedem Felsen der Flur, die mich, den Glücklichen, nährt,
Jedem Baume des Walds, um den ich wandernd mich schlinge,
Denkmal bleibe des Glücks! ruf ich ihm weihend und froh.
Doch die Stimme verleih’ ich nur dir, wie unter der Menge .
Einen die Muse sich wählt, freundlich die Lippen ihm küsst.
Under dystra höstdagar fann Goethe, att denna sten
var »den enda ljuspunkten» i hans trädgård; under
varma dagar sökte han där svalkan; i sommarmiddagens
stillhet älskade han ännu åttioårig att här i tystnaden
höra huru »den store Pan sof». Och ingen annan fläck
af trädgården känner den besökande så omstrålad af
glöden från de dagar, då Goethe skref, att träden ledo
at att trädgårdsmästaren var både poet och älskare,
en poet hvilken besjöng sina träd i strofer som dessa:
Sag ich’s euch, geliebte Bäume,
Dje ich ahndevoll gepflanzt.
Als die wunderbarsten Träume
Morgenröthlich mich umtanzt?
Ach, ihr wisst es, wie ich liebe
Die so schön mich wieder liebt,
Die den reinsten meiner Triebe
Mir noch reiner wiedergiebt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
