Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
MÄNNISKOR.
dessemellan fördjupade han sig i samma tid under
läsning af Gottfrieds krönika. Men hans vandringar
väckte äfven hans sinne för nuet, för det lefvande
lifvet omkring honom, för »de rena mänskliga tillstånd,
hvilka framträdde i mångfald och naturlighet, utan några
anspråk på särskildt intresse eller skönhet.» Framför
allt älskade han att stiga upp på stadsmuren och vandra
längs den rundt omkring staden för att sålunda blicka
ned i trädgårdar, gårdar, verkstäder, i fattigare och rikare
hem, i fabriker och kyrkogårdar, en under en kort stund
mångfaldigt växlande värld, som nu är alldeles borta.
Borta äro äfven de landtliga platserna utanför staden,
från hvilka Goethe hade så kära barndomsminnen. På
Pfingstweide, där Goethe såg herdarna vid brunnen under
de stora lindarna, är nu en elegant stadsdel. Sådana
hafva äfven vuxit upp där fadern hade sin äng med
fruktträden och sitt vinberg, ställen där barnen —
isynnerhet vid skördetiden — tillbragte glada dagar hvilka
fylldes af drufvor och jubel, liksom sedan natten af
raketer! Inne i staden saknade Goethehaus en trädgård;
där fanns endast en gård med en vacker brunn, som
ännu är kvar, och en hasselbuske. Men Goethes
morfar hade en härlig trädgård, som var barnens paradis,
med massor af blommor, bärbuskar och fruktträd. Och
här i morföräldrarnas hem njöt den lille Wolfgang icke
endast af all den ömhet, hvilken omgaf honom som det
äldsta barnbarnet, utan äfven af den värdighetens glans,
som omstrålade morfadern, der Stadtschultheiss Textor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
