Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Människans inflytande på vårt lands vegetation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde en längre tid äga bestånd. Som de sakna förmåga
att i vårt klimat föröka sig, skulle dock till sist äfven de
försvinna från de platser, på hvilka de af människan blifvit
ställda.
Det vida öfvervägande antalet af de importerade
växterna för därför i vårt land ett lif, som är beroende af
människans godtfinnande, af hennes nåd eller onåd. Några
få af dem hafva dock funnit i vårt land sådana för sin
trefnad passande förhållanden, att de kunnat undandraga sig
människans förmyndarskap, d. v. s. fortlefva och föröka sig
utan att behöfva hennes omvårdnad. Särskildt är detta
förhållandet med flera bland de under medeltiden hitförda såväl
köks-, som läke- och prydnadsväxterna, hvarför de ock i
svenska floror pläga upptagas bland de inhemska arterna.
Sådana äro t. ex. palsternackan, aklejan, spanska körfveln,
stormhatten, brand- och kroll-liljan, vildtulpanen,
pestilensroten, knäckepilen, krusbärsbusken m. fl. Särskild
uppmärksamhet förtjänar bland dessa kalmusroten, enär den
härstammar från varmare delar af Asien och först på
1400-talet kom till Tyskland samt därifrån till oss. Sitt ursprung
från ett blidare klimat förråder den därigenom, att den lika
litet i Sverige som i det öfriga Europa sätter frukt, utan
endast genom underjordisk skottalstring förmerar sig. Dess
fortkomst i vårt kalla klimat betingas för öfrigt däraf, att
dess stammar och rötter utvecklas på bottnen af djupare, ej
bottenfrysande vatten, så att de öfvervintrande delarne
aldrig utsättas för lägre temperatur än + 4° C.
Äfven af de i en relativt sen tid hitförda arterna hafva
några så spridt sig i det fria, att de numera kunna anses
äga full svensk medborgarerätt. Ett synnerligen talande
exempel härpå är berberisen, hvilken näppeligen torde hafva
funnits i Sverige förrän i slutet af 1600- eller i början af
1700-talet, men sedan vunnit en för hvarje år allt större
utbredning, äfven i vildmarken, så att den numera här ej
står till att utrota.
Ytterligare må här omnämnas ett par växter, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
