Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Människans inflytande på vårt lands vegetation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med den nyare tiden trädde vårt land i en ännu
lifligare beröring med utlandet, och däraf föranleddes
införandet af ännu flera kulturväxter. Då blefvo hos oss bekanta:
morötter, bruna bönor, spenat, persilja, rödlök m. fl. — och
sedan har så småningom tillkommit den ena efter den andra,
ända till dess för några år sedan hit öfverflyttades den sista
af alla, näml. koregi eller s. k. japansk potatis. Alla de
under de senaste 3 a 4 århundradena hitkomna
kulturväxterna spela dock en mycket underordnad roll såsom
födoämnen och lägga beslag på en ytterst obetydlig del af
svenska jorden, om jag undantager potatisen. Denna fanns väl
redan i senare hälften af 1600-talet under namn af
“peruvianisk nattskatta“ — måhända såsom krukväxt — odlad i
härvarande botaniska trädgård, men förnämligast för dess
egenskap af att “ögonen förlusta“. Senare fanns den hos
enstaka blomsterälskare under namn af “tryffel“, men
kulturväxt af egentlig betydenhet kunna vi ej inom vårt land
anse densamma hafva blifvit, förrän omkring medlet af förra
århundradet.
Det är emellertid ej endast sådana växter, som kunna
bidraga till fyllande af de mänskliga behofven af föda och
beklädnad, som från främmande land af människan hit
införts, utan äfven andra, som kunna tjäna till läkemedel eller
ögonfägnad. Jämte de vildtväxande örter, som redan
hednatidens läkekunniga kvinnor använde, nyttjade nämligen
munkarne, som under medeltiden sökte vara ej blott själens, utan
äfven kroppens läkare, åtskilliga andra växter, som de själfva
hitfört från utlandet och odlade i klosterträdgårdarne, t. ex.
ålandsrot, rabarber, mästerrot, pestilensrot m. m. Sedan
den tiden hafva knappt några andra medicinalväxter blifvit
till oss införda och här under längre tid odlade.
Dessas antal har därför ej varit synnerligen stort, men
högst betydligt är däremot det af främmande
prydnadsväxter. Redan under medeltiden hitkommo rätt många sådana,
och åtskilliga förhållanden häntyda därpå, att medan de
ätbara växterna företrädesvis vårdades vid munkklostren, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
